Första gången vi pratade – ett samtal som till en början handlade om schemat, men som snart resulterade i en teckning (han bad mig kryssa för på en karta av Belgien som han tecknade exakt var i Kempen min födelseby låg) – förstod jag varför alla var så imponerade av honom.

Med en blyertspenna anlade han direkt en tågräls mellan mitt kryss och Bryssel, varpå han med ett par snabba drag ritade ett tåg med en passagerare i den bakersta vagnen som tydligt liknade mig – ett runt huvud, en lång hästsvans, ett blygt leende. Samtidigt som han ritade såg jag på honom. Min blick verkade inte störa honom det minsta, jag tittade så länge att det började kännas intimt.

Simon tillhörde de ovanliga människorna som blev vackrare ju närmare man kom. Smala axlar, på dem ett brett huvud, en ljusbrun hud som var ojämn, han verkade vara gjord av lera, tillverkad av en skulptör som ville försöka göra något ovanligt och som inte använt så mycket vatten när han strök ut den. När han formade öronen, ögonen och näsan hade han varit alltför girig, det blev ingen lera kvar till munnen: Simons läppar verkade ha tryckts fram ur hakan av två fingrar, en lätt upphöjning med två smala upprätta strimmor i. Mungiporna nådde knappt förbi hans näsvingar ens om han log brett.

Det viktigaste med mötet var det som hände därnäst, hur det verkade ha öppnat mina sinnen. Jag saknade honom så snart han var utom synhåll. På kvällen kom jag hem till ett studierum som såg ut som jag lämnat det samma morgon, med den halvtomma burken med äppelmos bredvid sängen, Indras kala madrass och Hamlets bur i en cirkel av kringstrött sågspån – och plötsligt var det tydligt att jag expanderat under det korta samtalet med Simon och att jag omöjligen skulle kunna passa in i det här livet i min gamla form. Jag ville inte längre vara den Leo som jag hittills varit, som fortfarande inte suttit i det där tåget som han tecknat.

This is an example of a project. It is a novel. It is uploaded by the admin (not a magazine) and the writer is specified as a category (Alvar Stein). It doesn’t belong to any magazine edition / tag.